Det har varit mycket lydnadsprat i min bekantskapskrets på sista tiden. Jag och Zorro höll ju på med lydnad i 1½ år ungefär, innan vi flyttade till Väsby BK. Det var kul, men agilitytävlingar var roligare, så det blev aldrig någon tävlingskarriär där. Jag har ju fortsatt att träna lydnad med båda hundarna, eftersom det är en ”skön paus” från agilityn och både Zorro och Della uppskattar sån typ av hjärngympa. Det har dock aldrig slagit mig att jag ska tävla lydnad med Della. Vi har ju tränat Agility i Smedby ridhuset på vintrarna, men man klagar alltid på att det är svårt att komma iväg (även om detta år varit exeptionellt mycket träning under vintern), så denna vinter ska jag köra lite extra lydnad. Della skiter ju fullständigt i om det är snöstorm, så jag kan lika gärna drilla henne. Denna vinter kommer det inte finns så mycket tid, till att åka till ridhus som det har gjort i år, med jobb och förhoppningsvis valp osv. Lydnad kan man ju köra närsomhelst, eftersom man inte måste ha en agilitybana!
Det som har satt käppar i hjulet för oss med lydnaden, är att vi har haft så mycket att träna på i agilityn. Små detaljer som jag velat finslipa.Så jag la inte någon nämnvärd tid på detaljer i lydnaden, så när vi har kört lydnad och då närmare bestämt fotgående, position, linförighet osv så har hon haft en ganska taskig position. Hon har legat en halvmeter före mig och inåtvänd, alltså nästan stått framför mig, samtidigt som hon har tappat intresset fort och jag har tjatat henne runt nästan. Jag läste lite på nätet för ett år sedan och fick en smärre aha-upplevelse, att jag måste tänka om i våran lydnadsträning. För som det hade sett ut hittills, så var det jag som jobbade järnet och Della som visade ointresse och ändå fick belöning. Det senaste året har vi gjort om träning och applicerat ”göra för att få” och mest fokuserat på att få upp intresset och att HON ska anstränga sig och det har gått jättebra! Jag behöver inte locka på henne och hon distraheras inte så lätt längre. (För ett år sedan, så höll hon fokus i ungefär 2 sekunder!!! och luktade sedan i backen, tittade på folk som kom, tittade på fåglarna osv). Jag jämförde för mycket hur hon betedde sig i agilityn (där hon ger järnet från början till slut) och sedan hur ointresserad hon verkade av lydnaden.
Så intresset finns numera och uthålligheten, men position lämnar mycket att önska. Den har jag ju fortsatt att försökt shejpa fram, visa henne osv i ett års tid både inne och ute. Men så fort hon blir lite pigg och glad och ska anstränga sig, så hamnar hon framför mig igen. Om hon sedan har fått en riktigt snygg position och vi har övat ingångar, så har det försvunnit lika snabbt och då har jag tröttnat lite. Igår fick jag en snilleblixt (tror jag iallafall). Della är svår att frishejpa för hon bjuder på en miljard beteenden samtidigt och när man tror att hon har förstått, så är hon helt inne på något annat. Så jag fuskade. Jag la till ett beteende (ungefär som när man tränar att trampa på lock, för att ta med ut till kontaktfälten). Igår klickade jag att hon satt vid min sida och la sidan av sin nos mot sidan av mitt ben. Superkul tyckte hon! Och när vi tränade ingångar, så var hon tvungen att sitta exakt vid min sida för att klara av att göra det beteenden. Så mitt ben har alltså blivit en target.
Idag gick jag ut och testade samma sak och hon bjöd på samma fina ingångar och position. För att få bort själva rörelsen att faktiskt fysiskt nudda mitt ben, så kommer jag att belöna henne tidigare och tidigare, så att hon till slut bara behöver hålla huvudet där och få belöning. Jag testade att varva mellan att vänta tills hon nuddade benet och att belöna innan hon nuddade och så känner jag att jag ska testa att göra med henne. Igår och idag var det riktigt kul att köra lydnad, både Zorro och Della var som små popcorn som ville mera mera mera. När man belönar i agilityn med kampleksaker, godis etc så gör man det nästan uteslutande framför sig, om man inte kastar iväg belöningen. Så Della har en naturligt stor vilja att komma in framför mig och det är den jag ”kämpar” lite emot nu.
Andra saker som vi skulle behöva slipa på (förutom HELA linförigheten, ingångar, positon, tempoväxlingar med bra position 
) är läggande under gång, platsliggning (hon ligger absolut kvar och är tyst och kan ligga i upp till 1 timme, men hon växlar mellan att luta sig åt vänster/höger, lägga ner huvudet, hålla upp huvudet och jag tycker att hon flyttar sig några millimeter framåt) vi har aldrig tränat platsliggning, utan bara att bli lämnad på en plats medan andra tränar agility eller jag håller kurs, så jag är inte orolig. Vi har aldrig tränat hopp över hinder, eller ställande heller. Något hon kan riktigt bra dock, är apporten. Hon tar den inte förrän jag säger till, hon sitter kvar, håller den fint och släpper den inte förrän jag säger ”tack”. Oavsett om jag knackar på den, försöker dra den ur munnen på henne osv. Och hon tuggar INTE på den utan är väldigt försiktig (det var hon dock inte förut, lilla flismaskinen).
Zorro som direkt känner igen när det är lydnadsträning, la till lite snurrar och skall, så glad blev han. Han har ju fått träna en hel del agility-relaterade saker och har nu också börjat dra sig in framför mig, men han har i grunden en väldigt fin position och det tog inte många repetitioner innan den kom tillbaka, framförallt under linförigheten och fotgåendet. Allting ligger där under ytan och det är kul att träna fram det med honom. Han verkligen älskar lydnad. Men under sommaren är det agility för hela slanten och på vintern har han INGEN lust att varken träna eller tävla lydnad utomhus eller i ridhus (vilket jag tänkte göra med Della), så han får vara träningskompis (om ingen känner för att låna honom under sommaren 
)
Dessutom har jag blivit utmanad av min granne och kursare Hanna. Om jag tävlar lydnad med Della, så lovar hon att tävla agility med sin collie-hane Ilo!!! 
Kommentarer (0) 
) och försöker träna egna hundarna. Håller kurs gör jag också!!! Jag har inte många tråkiga stunder iallafall, så mycket kan jag säga!!!
Themocracy