Jag skulle vilja köpa ett hus tack!

Av Annica, 03 september 2010 11:43

Jag sitter på Hemnet.se och kikar varje dag. Vi pratar med bekanta och nu vet väl de flesta att vi letar nytt boende. Lägenheten är renoverad, värderad och fotograferad inför en visning – försäljning. Lånelöfte och sparpengar är fixade. Nu bara väntar vi på att det ska dyka upp något som fångar vårat intresse och alla som känner mig vet, att det värsta jag vet är just att vänta. Otåligare människa får man kanske leta efter. Ja menar, det här är tjejen som börjar räkna ner till sin födelsedag i oktober, redan i augusti.

Men skam den som ger sig, någon gång dyker det väl upp något för oss också!

Snart är det kursdags

Av Annica, 02 september 2010 14:43

Om någon timma ska jag åka och förbereda för min grundkurs. Det är så jäkla kul att hålla kurs, man är liksom pirrig i magen när man åker till klubben. Jag skriver alltid ner och ritar upp alla övningar jag vill göra, och så får jag sålla lite i dom, för man hinner mycket mindre än vad man tror tyvärr.

Mina kursare är sååå duktiga. :)

Lydnad sa du?…

Av Annica, 01 september 2010 13:27

Det har varit mycket lydnadsprat i min bekantskapskrets på sista tiden. Jag och Zorro höll ju på med lydnad i 1½ år ungefär, innan vi flyttade till Väsby BK. Det var kul, men agilitytävlingar var roligare, så det blev aldrig någon tävlingskarriär där. Jag har ju fortsatt att träna lydnad med båda hundarna, eftersom det är en ”skön paus” från agilityn och både Zorro och Della uppskattar sån typ av hjärngympa. Det har dock aldrig slagit mig att jag ska tävla lydnad med Della. Vi har ju tränat Agility i Smedby ridhuset på vintrarna, men man klagar alltid på att det är svårt att komma iväg (även om detta år varit exeptionellt mycket träning under vintern), så denna vinter ska jag köra lite extra lydnad. Della skiter ju fullständigt i om det är snöstorm, så jag kan lika gärna drilla henne. Denna vinter kommer det inte finns så mycket tid, till att åka till ridhus som det har gjort i år, med jobb och förhoppningsvis valp osv. Lydnad kan man ju köra närsomhelst, eftersom man inte måste ha en agilitybana!

Det som har satt käppar i hjulet för oss med lydnaden, är att vi har haft så mycket att träna på i agilityn. Små detaljer som jag velat finslipa.Så jag la inte någon nämnvärd tid på detaljer i lydnaden, så när vi har kört lydnad och då närmare bestämt fotgående, position, linförighet osv så har hon haft en ganska taskig position. Hon har legat en halvmeter före mig och inåtvänd, alltså nästan stått framför mig, samtidigt som hon har tappat intresset fort och jag har tjatat henne runt nästan. Jag läste lite på nätet för ett år sedan och fick en smärre aha-upplevelse, att jag måste tänka om i våran lydnadsträning. För som det hade sett ut hittills, så var det jag som jobbade järnet och Della som visade ointresse och ändå fick belöning. Det senaste året har vi gjort om träning och applicerat ”göra för att få” och mest fokuserat på att få upp intresset och att HON ska anstränga sig och det har gått jättebra! Jag behöver inte locka på henne och hon distraheras inte så lätt längre. (För ett år sedan, så höll hon fokus i ungefär 2 sekunder!!! och luktade sedan i backen, tittade på folk som kom, tittade på fåglarna osv). Jag jämförde för mycket hur hon betedde sig i agilityn (där hon ger järnet från början till slut) och sedan hur ointresserad hon verkade av lydnaden.

Så intresset finns numera och uthålligheten, men position lämnar mycket att önska. Den har jag ju fortsatt att försökt shejpa fram, visa henne osv i ett års tid både inne och ute. Men så fort hon blir lite pigg och glad och ska anstränga sig, så hamnar hon framför mig igen. Om hon sedan har fått en riktigt snygg position och vi har övat ingångar, så har det försvunnit lika snabbt och då har jag tröttnat lite. Igår fick jag en snilleblixt (tror jag iallafall). Della är svår att frishejpa för hon bjuder på en miljard beteenden samtidigt och när man tror att hon har förstått, så är hon helt inne på något annat. Så jag fuskade. Jag la till ett beteende (ungefär som när man tränar att trampa på lock, för att ta med ut till kontaktfälten). Igår klickade jag att hon satt vid min sida och la sidan av sin nos mot sidan av mitt ben. Superkul tyckte hon! Och när vi tränade ingångar, så var hon tvungen att sitta exakt vid min sida för att klara av att göra det beteenden. Så mitt ben har alltså blivit en target.

Idag gick jag ut och testade samma sak och hon bjöd på samma fina ingångar och position. För att få bort själva rörelsen att faktiskt fysiskt nudda mitt ben, så kommer jag att belöna henne tidigare och tidigare, så att hon till slut bara behöver hålla huvudet där och få belöning. Jag testade att varva mellan att vänta tills hon nuddade benet och att belöna innan hon nuddade och så känner jag att jag ska testa att göra med henne. Igår och idag var det riktigt kul att köra lydnad, både Zorro och Della var som små popcorn som ville mera mera mera. När man belönar i agilityn med kampleksaker, godis etc så gör man det nästan uteslutande framför sig, om man inte kastar iväg belöningen. Så Della har en naturligt stor vilja att komma in framför mig och det är den jag ”kämpar” lite emot nu.

Andra saker som vi skulle behöva slipa på (förutom HELA linförigheten, ingångar, positon, tempoväxlingar med bra position :) ) är läggande under  gång, platsliggning (hon ligger absolut kvar och är tyst och kan ligga i upp till 1 timme, men hon växlar mellan att luta sig åt vänster/höger, lägga ner huvudet, hålla upp huvudet och jag tycker att hon flyttar sig några millimeter framåt) vi har aldrig tränat platsliggning, utan bara att bli lämnad på en plats medan andra tränar agility eller jag håller kurs, så jag är inte orolig. Vi har aldrig tränat hopp över hinder, eller ställande heller. Något hon kan riktigt bra dock, är apporten. Hon tar den inte förrän jag säger till, hon sitter kvar, håller den fint och släpper den inte förrän jag säger ”tack”. Oavsett om jag knackar på den, försöker dra den ur munnen på henne osv. Och hon tuggar INTE på den utan är väldigt försiktig (det var hon dock inte förut, lilla flismaskinen).

Zorro som direkt känner igen när det är lydnadsträning, la till lite snurrar och skall, så glad blev han. Han har ju fått träna en hel del agility-relaterade saker och har nu också börjat dra sig in framför mig, men han har i grunden en väldigt fin position och det tog inte många repetitioner innan den kom tillbaka, framförallt under linförigheten och fotgåendet. Allting ligger där under ytan och det är kul att träna fram det med honom. Han verkligen älskar lydnad. Men under sommaren är det agility för hela slanten och på vintern har han INGEN lust att varken träna eller tävla lydnad utomhus eller i ridhus (vilket jag tänkte göra med Della), så han får vara träningskompis (om ingen känner för att låna honom under sommaren ;) )

Dessutom har jag blivit utmanad av min granne och kursare Hanna. Om jag tävlar lydnad med Della, så lovar hon att tävla agility med sin collie-hane Ilo!!! :D

Mera film

Av Annica, 31 augusti 2010 12:07

 

 

 

 

Tävlingar

Av Annica, 29 augusti 2010 18:23

Della är nu anmäld till följande tävlingar:

5 september Nynäshamn Ag1 Ho1

18 september Söderköping Ag1 Ho1 Öv

19 september Tierp Ag1 Ho1

Det är dom tävlingar som finns nu, som jag inte jobbar samtidigt som. Förut kunde jag åka och tävla fast jag hade jobbat, men det är bara inse att det inte kommer att fungera nu, det blir alldeles för pressat!

Snott från Kioskis

Av Annica, 28 augusti 2010 12:33

Man tager vad man haver!

Av Annica, 28 augusti 2010 12:03

Agilitymänniskor är uppfinningsrika, det vill jag stå upp för! :) När man som jag, är hemma sjuk eller på annat sätt vill bryta ner träningen i små bitar, så kan man ju pyssla lite hemma.

När jag tränar kontaktfält med mina hundar, eller nybörjarhundar, så fick jag först idéen från Anna, att göra en egen kontaktfältsplanka, som man kan ha inomhus. Inomhus är minst störning och man har ju alltid tillgång till sitt hem. Denna planka symboliserar nedfarten på balansen och man kan ”nöta” beteendet, att trampa på locket hemma. Jag brukar dessutom utmana mina hundar hemma, genom att placera godsaker runt om, kanske ha störningar runt, stå på olika ställen  etc (dom är dock erfarna hundar, som tål störning nu)

Jag har köpt en spillbit på Coop i Kungsängen, ett par trälinjaler som jag spikat fast på lagom avstånd (finns att läsa i agilityhäftet) och sen häftat/spikat fast en handduk runt hela, för att hunden inte ska halka (totalkostnad 127 kr). Sedan när andan faller på (vilket var några minuter varje dag, när Della var ung och precis skulle börja) så tog jag fram den och lutade mot fotpallen i vardagsrummet för lagom lutning (det får inte vara för brant, finns också att läsa i agilityhäftet) och tränade, så när vi kom ut till Balansen, så hade jag redan ett grundbeteende att jobba vidare på. Roligt värre!!! :D

Idag tog jag ut plankan på balkongen och vi har ju inte haft balkong tidigare, så det har jag inte tänkt på att använda. (Jag har släpat ut plankan på gården flera gånger). Katten placerade sig under plankan, ungar sprang på gräsmattan nedanför och genast blev det svårare för Della. Hon gjorde rätt, men var lite tveksam. Hon gillar verkligen inte balkongen <3
Efter 3-4 repetitioner så ökade farten och jag kunde ta bort locket. Så trots katten och hennes höjdrädsla, så gick det sååå bra! Inte i närheten av agilityträning på en solig gräsmatta, men man tager vad man haver!!

Här är vi nu

Av Annica, 25 augusti 2010 12:50

Jag har koppel-promenerat Della sedan i torsdags. Hon haltar inte vid första åsyn. Hon rör sig bra, men när vi varit ute i 30 min + så blir hon lite trött i leden och börjar fuska. Hon lägger snabbt över sin vikt på vänster framben istället om hon travar. Hon har fått prova gå lös och när hon har gjort någon snabb vändning, så använder hon inte framtassen/benet fullt ut heller. Det visar ju att hon måste ha sträckt sig, när hon försökt slita sig loss från under min sko, snarare än att hennes tår har tagit skada.

Det känns iallafall som att det går åt rätt håll och vad Della anbelangar kan man lika gärna röja som fan NU och inte gå i koppel och vänta på att det känns helt bra igen. Så vi kör lite lydnad och går koppelpromenader till helgen, så får vi se hur det ser ut nästa vecka. Det känns som att jag kan andas ut nu iallafall. Vi ska tävla i Nynäshamn och jag har full förhoppnings om att hon är bra då!

Vi har fotat lägenheten och mäklaren har samlat in all fakta han behöver ha om den, för att kunna lägga ut för försäljning. Så nu återstår det bara att vi hittar något att flytta till. Vi ska på visning  på söndag. Eftersom att vi gärna vill bo lite ute på landet, så skiftar ju benämningen från hus till fritidshus med året-runt standard osv, så då gäller det att ha huvudet på skaft och höra med banken osv att allt gäller. En del har separata villkor för lån till fritidshus och vanligt bolån till villa. Lite trixigt när man inte har köpt hus förut. Tur att man har föräldrar man kan ringa hela tiden och fråga massa saker. Så officiellt letar vi nu hus och våran lägenhet är så klar den kan bli till en försäljning!

Annars är jag hundvakt åt Annas Pepp på dagarna (lite sällan nu förtiden :( ) och försöker träna egna hundarna. Håller kurs gör jag också!!! Jag har inte många tråkiga stunder iallafall, så mycket kan jag säga!!!

uppdaterat sidan

Av Annica, 20 augusti 2010 14:19

Eftersom jag har så himla kul hemma. Med en halt hund och en hund som tar en 12 timmar lång sovmorgon, så har jag uppdaterat hemsidan lite. Nu finns katterna samlade under egen flik. Jag har lagt upp lite bilder under ”foto” och uppdaterat länksidan!

antiklimax…

Av Annica, 20 augusti 2010 9:02

Som vi har laddat inför att få tävla igen. Noggrann träningsdagbok har skrivits, jag har planerat varje träning och hur jag ska belöna, för att vara så tydlig som möjlig för Della och det har gått sååååå bra! <3

I onsdags var vi ute och sprang en sväng på elljusspåret när Pepp hade åkt hem. Rundan gick jättebra, hon var pigg och glad och jag orkade mer än jag trodde. (Zorro släpade envist efter hela vägen). Men så sista metrarna på väg ut ur skogen, så skulle jag koppla hundarna. Knäppte fast kopplet i halsbandet och tog ett steg framåt. Under min fot hamnade Dellas ena framtass. Eftersom marken var så mjuk, så kände jag först inte att jag stod på henne, utan förstod inte varför hon skrek. Men så kände jag att hon ryckte i tassen och då löft jag på foten.

Stackars lilla fisen. Hon lommade hem och på sedvanligt sätt bad hon om ursäkt för uppståndelsen, fast det var helt mitt fel. Igår haltade hon och idag haltar hon. Så det blir ingen tävling i helgen. I bästa fall har hon sträckt sig när hon försökte vrida loss sig, i allra värsta fall har jag trampat sönder nåt. Nu är det vila som gäller…. fan vad jag hatar mig själv just nu…

Panorama Theme by Themocracy